Orkar inte
Nä nu börjar jag verkligen känna att jag inte orkar mer. Jag är trött på mitt jobb, eller egentligen vissa av mina kollegor. Tyvärr några som jag måste jobba väldigt nära. Jag trodde att jag bara skulle behöva stå ut fram till jul men nu verkar det vara på obestämd framtid. Hade det varit fram till jul hade jag stått ut men nu blir det bara tyngre och tyngre. Jag tänker söka alla jobb jag hittar som kan ta mig härifrån. Typiskt att det är när jag precis blivit fast anställd... Men men, jag känner att jag inte kommer orka så länge till. Jag är inte det minsta inspirerad att gå till jobbet och med det tråkiga vädret och mörkret blir det inte lättare att komma upp på morgonen.
Jag saknar att sitta och läsa böcker tillsammans med barnen, att kunna samtala kring vad som händer i boken. Jag vill fostra barn som tar hänsyn till sina kamrater och vet hur man beter sig i matsituationer. Jag är ingen flockledare som leder in barnen i lekar och ställer fram leksakerna framför dem, jag vill skapa självständiga barn som själv kan välja vad de vill leka med och när. Alla behöver inte göra samma sak och man behöver inte dra med sig alla när två barn vill gå åt ett annat håll.
Att känna att man inte har tillit från sina kollegor är inte kul. Men min kollega vill ju vara med i allt och ha en talan i allt så då är det ju svårt att överlåta något till nån annan. Man kan ju hoppas att den berömda väggen hittar henne snart...
Jag har varit på en hel del ställen sedan utbildningen men just nu tror jag att jag har hittat en avdelning som inte arbetar som jag vill och önskar på något sätt. Typiskt att det är där man ska fastna.
Föreläsningen igår var så inspirerande att jag vill hoppa in direkt i deras verksamhet! Då blev jag ännu mer säker på att jag behöver komma härifrån. För vi skulle inte komma i närheten av det arbetet dom gjorde hur mycket vi än försökte.
Håll era tummar för att det blir bättre än så här!
♥
Jag saknar att sitta och läsa böcker tillsammans med barnen, att kunna samtala kring vad som händer i boken. Jag vill fostra barn som tar hänsyn till sina kamrater och vet hur man beter sig i matsituationer. Jag är ingen flockledare som leder in barnen i lekar och ställer fram leksakerna framför dem, jag vill skapa självständiga barn som själv kan välja vad de vill leka med och när. Alla behöver inte göra samma sak och man behöver inte dra med sig alla när två barn vill gå åt ett annat håll.
Att känna att man inte har tillit från sina kollegor är inte kul. Men min kollega vill ju vara med i allt och ha en talan i allt så då är det ju svårt att överlåta något till nån annan. Man kan ju hoppas att den berömda väggen hittar henne snart...
Jag har varit på en hel del ställen sedan utbildningen men just nu tror jag att jag har hittat en avdelning som inte arbetar som jag vill och önskar på något sätt. Typiskt att det är där man ska fastna.
Föreläsningen igår var så inspirerande att jag vill hoppa in direkt i deras verksamhet! Då blev jag ännu mer säker på att jag behöver komma härifrån. För vi skulle inte komma i närheten av det arbetet dom gjorde hur mycket vi än försökte.
Håll era tummar för att det blir bättre än så här!
♥
Kommentarer
Trackback
